Flora
Floran är till viss del ett arv från värmetiden. Kolonisationen kom från sydväst och syd, följande den vikande inlandsisen. Björk och tall var tidiga invandrare.
En kraftig klimatförbättring med sommartemperaturer 2—3 grader högre än nu inträffade ca 5000 år före Kristus, Denna värmestegring hade till följd att många
värmekrävande träd såsom lind, lönn, alm, ek, ask och hassel kraftigt bredde ut sig mot norr. Som kuriosa kan nämnas att man vid pollenanalys av några torvmossar
i Stora Tuna t o m funnit enstaka pollen av bok och avenbok.
Under den klimatförbättring som inträdde vid övergången mellan brons och järnåldern ca 400 f Kr trängdes de ädla lövträden undan av de från nordväst invandrande
gran och gråal. Ännu idag kan man på de här och var förekommande sydväxtbergen (t ex Tvärstupet) finna lövträd som hassel, vilken får anses vara en relikt från
värmetiden. De almar och lönnar som idag finns i Frostbrunnsdalen är kulturflyktingar och är alltså inte av relikt karaktär.
I raviner av Frostbrunnsdalens typ uppträder en klar skillnad i markfuktigheten på våren jämfört med sommartillståndet och detta påverkar även vegetationen, på
våren täcker vitsippor helt marken i dalen, då ljusinsläppet är stort. Medan det på sommaren är mörkt och individerna få. Även rent visuellt kan man tala om en
vår och en sommaraspekt. På våren är dalen ljus och spröd och sikten är god, På sommaren är den däremot mörk och tung och på många håll snårig och tät.
Art och individrikedomen bland örter och gräs är stor och det totala antalet växtarter som iakttagits är 344 stycken. Av dessa är 26 odlingsrester och förvildade
samt sex stycken inplanterade. En av dem är blåsippa som inplanterades 1927. Liksom på andra håll är floran i Frostbrunnsdalen underkastad förändringar vilket gör
att många arter försvinner, medan andra kommer till, Ett vaksamt öga är därför alltid viktigt även om lokalen är välbesökt och noggrant inventerad. I dalen finns
många växtsamhällen där skogsmark (torr, frisk, fuktig) och äng (även Fuktig) är dominerande.
Bland dalens sällsynta arter märke bl.a. nässelsnärja, blåtry, desmeknopp, småkardborre, dvärghäxört, korallrot, sminkrot och sandviol. Några av de typiske växterna
är bl.a. gråal, dalens vanligaste träd, strutbräken, brännässla och springkorn, som dock är känslig för igenväxning.
Bengt Oldhammer
