Sveriges största mjälavlagringar
För 9400 år sedan började den mäktiga inlandsisen att avsmälta från Tunabygden. Isen hade då genom sin tyngd tryckt ner landmassan och Östersjöbäckenets vattenyta nådde i dessa trakter ca 200 meter högre än nu (högsta kustlinjen). De lägre partierna av bygden, nuvarande Tunaslätten, blev isfria först och täcktes av vatten (Tunafjärden). Medan Tunaslätten blev isfri låg en avsmältande inlandsis kvar i bergsområdena.
Tunafjärden var inte speciellt salt vilket berodde på de väldiga mängder smältvatten som tillfördes från isälvarna. Den forna Dalälven som förde smältvatten från isen rann fram i mäktiga tunnlar i isens botten. Isälven kunde transportera stora mängder grusmaterial på grund av det starka tryck som landisen utövade på vattnet.
Materialet stöttes, maldes och rundades och kom så småningom att sedimentera nära isälvens mynning. Finare material transporterades längre från tunnelmynningen och längst transporterades mjäla och lera. Tunaslätten består därför av mjäla och är faktiskt den största mjälaavlagringen i Sverige. När isen avsmälte flyttades tunnelmynningen mot nordväst och kvar blev en ringlande åsbildning (rullstensås). Älvens tidigare sträckning kan således iakttagas där Dalälvs eller Badelundaåsen ringlar fram i landskapet, På Tunaslätten har åsen begravts i finare mjälasediment, medan åsen i norr och söder reser sig ur de finkorniga sedimenten. Det var i detta porösa materiel som Frostbrunnsdelen bildades.
