Det stora badhotellet
Huset som är upphov till denna hemsida har genom tiderna haft många benämningar. Kanske var den första benämningen badhotell därefter har det kallats janssonska villan, kommunalgården, Brolings mm. I överkant finns länkar till lite text och bild om några andra hus runt Frostbrunnsdalen.
Huset, då med fasad i timmer och med tegeltak, byggdes omkring 1888 som badhotell med 12 rum och bostad åt badmästare Carl Fredrik Carlsson. Sedan obekräftade uppgifter vittnat om att badinrättningen under Carlssons ledning drabbats av konkurs, flyttar K-E Jansson från Grangärde socken omkring 1895 in i huset. K-E Jansson bodde där fram till ca 1938 då han flyttade till Borlänge by.
Under de sista åren, då huset stod kvar i Frostbrunnsdalen, hyrdes övervåningen ut till familjen Lindén och undervåningen till familjen Holmberg som drev en kiosk i Rommehed.
I mina efterforskningar om husets historia uppger Bengt Lindén, som 1943 var sju år gammal, i ett brev till mig att ”Huset var i hyfsat skick men kallt på vintern. Vi upplevde det positivt att bo nere i dalen med dess frodiga växtlighet. Utanför huset fanns vedbod, förråd och svinstia där både vi och Holmbergs hade gris. En jordkällare fanns i närheten. ”
Han skriver också: ”Har ett otäckt minne av att jag en natt vaknade av att det stod en bred men liten person innanför dörren till mitt och min brors sovrum. Jag blev rädd och gömde mig under täcket. Dagen efter när jag berättade det sades det att förre hyresgästen dött i just det rummet.”
I en artikel i Falu-Kuriren (10/10 1945) med rubriken ”Kåken i Frostbrunnsdalen blir ett STF-vandrarhem” skriver man att den så kallade Janssonska villan i sitt nuvarande skick är en skamfläck för den natursköna dalen. Det framgår också av artikeln att Frostbrunnsdalens naturskyddsförening sedan en tid haft förvaltningsrätten till byggnaden, men att den ägs av kommunen. Under naturskyddsföreningens förvaltning har också huset använts som militärförläggning.
Hösten 1946 beviljades Stora Tuna kommun tillstånd att bygga om den Janssonska gården. Detta skedde strax innan restriktionerna på byggnadsområdet skärptes på grund av kristiden. Leveranssvårigheter gjorde därmed att ombyggnaden fördröjdes. Sockenbyggmästaren Josef Hellsten utarbetade ritningarna i samarbete med Bertil Jansson, chef för byggnadsaktiebolaget Algot Karlsson. Detta står att läsa i Borlänge tidning (22/5 1948) under rubriken ”Janssonska gården i helt ny skepnad”, då huset står färdigt på sin nuvarande plats mellan Kyrkskolan och Stora Tuna kommuns gamla kommunalhus. Flytten av huset kallades alltså officiellt för ombyggnad.
Under de sista åren, då huset stod kvar i Frostbrunnsdalen, hyrdes övervåningen ut till familjen Lindén och undervåningen till familjen Holmberg som drev en kiosk i Rommehed.
I mina efterforskningar om husets historia uppger Bengt Lindén, som 1943 var sju år gammal, i ett brev till mig att ”Huset var i hyfsat skick men kallt på vintern. Vi upplevde det positivt att bo nere i dalen med dess frodiga växtlighet. Utanför huset fanns vedbod, förråd och svinstia där både vi och Holmbergs hade gris. En jordkällare fanns i närheten. ”
Därefter blev bottenvåningen en bostad på fyra rum och kök åt kommunalkamrer Johansson och senare bostad åt Brolings. Övervåningen hade år 1948 tre lägenheter, med vardera ett rum och kök och gemensamt badrum. Dessa var avsedda för kommunens barnavårdsman och två ”hemsystrar”.
Sedan 2001 ägs alltså det gamla ”Badhotellet” av mig och min syster. De tre nuvarande lägenheterna har fyra, två respektive tre rum och kök. På bottenvåningen finns fyrarumslägenheten som min syster och hennes sambo bor i. Lägenheterna på övervåningen har någon gång mellan 1948 och 2001 gjorts om, från tre lägenheter till två; en tvåa som av utrymmesskäl fått sovrummet beläget ytterligare en våning upp och en trea som skapats genom att man slagit samman två lägenheter.
När huset byggdes hade det en timmerfasad som senare kläddes med träpanel och målades i en ljus kulör( vit eller möjligen ljusgrön). När huset flyttats till sin nuvarande plats var den den putsade fasaden vit eller näst intill vit.Huset har fram till 2006 haft grå puts. Under augusti 2006 har äntligen det gamla badhotellet fått ny färg. Fasaden har också lagats på några ställen. Tyvärr lagades några sprickor på ett sådant sätt att de fått en annan ytstruktur och därför syns väldigt tydligt.Huset är målat med Nordsjö silikatfärg. Nedan visas bilder från idag (2005-2006).