Gropen

Första uppgifterna om fastigheten Gropen är från 1550-talet. Då var det en relativts stor bondgård med tvåvåningshus, ladugård, stall och andra små byggnader som hörde till en gård på den tiden. När kyrkoherde Olov Knutson köpte Gropen och gården i Buskåker 1570 blev de prästgårdar. Han uppförde även en kopparhytta i Frostbrunnsdalen.

Tidigare hade en biskop Karl anlagt en kvarn och en smedja i Frostbrunnsdalen. På den tiden var det seglingsbart ända upp till dammen. En av de första prästerna som bodde i Gropen var Nils Svensson från Jämtland, Nicolaus Svenonis Jemtius, som var kaplan i Stora Tuna 1605. Efter ett års studier i Tyskland kom han tillbaka i början på 1607 och stannade till 1614 då han blev pastor vid Sala gruva.

Ett av Nils Svenssons barn hette Åke och föddes i Gropen den 28 maj 1612. Han tog sitt efternamn efter fastigheten, Achtius Nicolai Gropius. Verkade som präst bland annat i Sundborn och Skultuna. Den 26 november 1848 brinner bostadshuset i Gropen ned till grunden. Alla kyrkböcker som förvaras i fastigheten blir också förstörda.

Vid sockenstämma i Stora Tuna den 17 februari 1849 beslutas vem som skall få uppdraget att ta plocka ned och forsla en inköpt fastighet i Dalsjö till Gropen. Huset hade tillhört battalionsadjutanten J Sjödahl. Lägsta anbudet hade Enbäcks Anders Andersson i Gylle och han begärde 50 riksdaler för arbetet.

Olle Andersson