Stora Tuna kyrka

Högt över Tunaslätten reser sig Stora Tuna kyrkas höga torn. Kyrkan är en av Sveriges största landsortskyrkor och den invigdes 1469. På samma plats finns grundrester efter kyrkor från både 1200-talet och 1300-talet.

Kyrkans närhet till Frostbrunnsdalen ( Frös brunn) kan mycket väl tyda på att här tog kristendomen över efter dalens hedniska riter. En gammal sägen berättar att när första kyrkan skulle byggas fick en oxe släpa en tung stock från Frostbrunnsdalen. Där oxen stannade skulle kyrkan byggas. Den nuvarande kyrkan är ett monument, som visar bygdens centrala betydelse såväl politiskt som religiöst under den sena medeltiden.

Under de sista åren, då huset stod kvar i Frostbrunnsdalen, hyrdes övervåningen ut till familjen Lindén och undervåningen till familjen Holmberg som drev en kiosk i Rommehed.

I mina efterforskningar om husets historia uppger Bengt Lindén, som 1943 var sju år gammal, i ett brev till mig att ”Huset var i hyfsat skick men kallt på vintern. Vi upplevde det positivt att bo nere i dalen med dess frodiga växtlighet. Utanför huset fanns vedbod, förråd och svinstia där både vi och Holmbergs hade gris. En jordkällare fanns i närheten. ”

Kyrkan är byggd som en domkyrka, vilket tyder på att här skulle bli centrum för ett Dalastift. Kyrkans vackra torn är 86 meter högt och det uppfördes under åren 1914-1917.

Två tidigare torn har funnits men blivit förstörda vid eldsvådor. Från början var kyrkan tornlös och hur dess västfasad såg ut kan man se i vapenhuset. På denna fasad finns också tegelreliefer av kyrkans skyddspatroner Sankt Erik och Sankt Olof. 

När man kommer in i kyrkan slås man av dess rymd. Fem par åttkantiga pelare bär upp taket och de förgrenar sig i ett vackert stjärnvalv. Valvribborna på norrsidan är stängda medan de öppnar sig på kyrkans södra sida. Man ville skydda sig för det onda, som kom från norr. Ser man framåt i kyrkan fastnar blicken kanske först på det stora triumfkrucifixet, det största som finns i Dalarna. Det är ett svenskt arbete från slutet av 1400-talet. Upphovsmannen är okänd men kallas allmänt Stora Tunamästaren. Korsändarna har plattor med evangelisternas symboler. Den rikt utsmyckade predikstolen sattes upp i mitten av 1700-talet. Den är av förgylld och grönmarmorerad och försedd med tre reliefer,varav den mittersta är särskilt intressant. Den förställer såningsmannen, som sår ut den goda säden medan djävulen smyger bakom honom. Samtidigt ligger människorna sovande och overksamma under ett träd.

I en artikel i Falu-Kuriren (10/10 1945) med rubriken ”Kåken i Frostbrunnsdalen blir ett STF-vandrarhem” skriver man att den så kallade Janssonska villan i sitt nuvarande skick är en skamfläck för den natursköna dalen. Det framgår också av artikeln att Frostbrunnsdalens naturskyddsförening sedan en tid haft förvaltningsrätten till byggnaden, men att den ägs av kommunen. Under naturskyddsföreningens förvaltning har också huset använts som militärförläggning.

Längst fram i kyrkans finns en stor altartavla föreställande Jesu korsfästelse. Tavlan är en replik av den målning, som David Klöcker Eherenstahl gjorde för Storkyrkan i Stockholm. När den sattes upp i kyrkan försågs den med ett imponerande ramverk, som kom att bli mångdubbelt dyrare än målningen. Altartavlan kom att ersätta ett vackert altarskåp, som tillsammans med den tidigare predikstolen flyttades till Amsbergs kapell. På pelarna kring koret finns två epitafier eller minnestavlor. Tre kungaporträtt finns i kyrkan. På södersidan Karl XI och Karl XII och på norrväggen Gustaf II Adolf. Denna målning är den äldsta och försedd med ett rikt ramverk, bestående av landskapssymboler från stormaktstidens Sverige. Dopfunten är placerad i kyrkans främre södra del. Den är gjord på 1500-talet av uppländsk kalksten. Kyrkans äldsta förmål är en dopstensfot från första kyrkan. Kyrkan har två orglar båda från 1960-talet. Huvudorgeln är ett mäktigt instrument med tre manualer och 43 stämmor.

Sakristian är ett stort rum med ett valvtak, som slutar en meter från golvet. Här finns bl.a. en mängt porträtt av gamla präster. Här förvaras också kyrkans stora skatt av textilier bl.a. en korkåpa från 1400-talet. I sakristan kommer man också genom en mycket gammal järndörr in i det Sahlstedtska gravkoret.

Sedan 2001 ägs alltså det gamla ”Badhotellet” av mig och min syster. De tre nuvarande lägenheterna har fyra, två respektive tre rum och kök. På bottenvåningen finns fyrarumslägenheten som min syster och hennes sambo bor i. Lägenheterna på övervåningen har någon gång mellan 1948 och 2001 gjorts om, från tre lägenheter till två; en tvåa som av utrymmesskäl fått sovrummet beläget ytterligare en våning upp och en trea som skapats genom att man slagit samman två lägenheter.

Kyrkans verksamhet och Frostbrunnsdalen

Av gammal tradition förlägger församlingen sommartid en del av sin verksamhet till Frostbrunnsdalen. Friluftsgudstjänster med gökotta och firande av trefaldighetsafton är stående inslag. Vid det senare tillfället är det extra lämpligt att vara i dalen, då dess källor flyter mot norr, något som är kännetecknande för Trefaldighetskällor. 

– Lars Lyrvall, Borlänge 2007