Badelundaåsen
Områdets karaktäristiska kvartärgeologi formades under slutskedet av den senaste istiden då inlandsisens avsmältning skedde. Den avsmältande inlandsisen drog sig tillbaka mot nordväst för ca 9 400 – 9 800 år sedan. Eftersom isens tyngd tryckt ner jordskorpan ca 205 m lägre än nu utgjorde dalgången längs Dalälven en havsvik.
Inlandsisen innehöll stora mängder sönderkrossat berg- och jordmaterial som skrapats loss från markytan när isen ryckte fram under sitt tillväxtskede. Inom de områden som befann sig över havets yta vid avsmältningen avsattes det inlagrade jordmaterialet utan någon större separation. Dessa osorterade jordar utgör de moränavlagringar som nu täcker merparten av landytan över högsta kustlinjen (ca +190 m ö h i Avesta och ca +205 m ö h i Leksand).
Under högsta kustlinjen avsattes avlagringarna under vatten, vilket gett förutsättningar att sortera jordmaterialet efter partikelstorlek och tyngd.
De smältvattenmängder som bildades vid landisens avsmältning letade sig fram i sprickor på, i eller under isen. De olika delströmmarna förenade sig i ett huvudstråk där mycket stora smältvattenmängder forsade fram. I smältvattenströmmarna rycktes det i isen insmälta moränmaterialet med. Det kantiga moränmaterialet skipades till runda rullstenar, rullstensgrus, sand, silt och lera. När smältvattenströmmarna nådde iskanten och strömmade ut i den havsvik som då uppfyllde dalgången, minskades vattnets hastighet mycket hastigt och därmed dess materialtransporterande förmåga. Det grövsta jordmaterialet sjönk snabbt till botten och bildade en ryggformad avlagring som idag utgör kärnan i den rullstensås (Badelundaåsen) som har sin sträckning längs dalgången. På längre avstånd från iskanten avsattes allt finkornigare material. Allt eftersom iskanten retirerade mot nordväst överlagrades åsbildningen och den övriga havsfjärdens botten av allt finkornigare sediment.
Vattenförsörjningen för Borlängeregionen baseras på grundvattenuttag ur Badelundaåsen. Två vattentäkter är i drift – Övre Tjärna och Frostbrunnsdalen. En reservvattentäkt är under utbyggnad i Lennheden.
Badelundaåsens isälvsavlagringar är den enda grundvattentillgång inom området som är i den storleksordningen som erfordras för Borlänges vattenförsörjning. En grov åskärna gör att stora grundvattenmängder flödar längs åsen även om grundvattenytans gradient är liten. Grundvattenflödet längs åsen styrs därför av de stora dragen i områdets topografi och påverkas i mycket liten omfattning av lokala avvikelser.
Som framgår av grundvattenprofilen mellan Siljan och Oråsen i Gustafs (se bild t.v.) utgör området runt Frostbrunnsdalen en lågpunkt i terrängen och i grundvattenmagasinet. Grundvatten flödar mot Frostbrunnsdalen längs åsen både från norr och från söder. Åskärnans mycket höga genomsläpplighet och det relativt branta fallet mot utläckageområdena runt Tunaån, gör att ett betydande inläckage sker från Dalälven vid Båtsta.
I utläckningsområdet runt Tunaån Läcker grundvatten ut från Borlängeavsnittet i norr och från Rommeavsnittet i söder. Sammanlagt sker ett utläckage i storleksordningen 400 – 500 l/s.
Grundvattentillgången från söder betingas helt av nederbördsinfiltration. Från en grundvattendelare i höjd med Oråsen rinner grundvattnet mot norr där källorna i Frostbrunnsdalen är en del av det utläckage som sker till Tunaån. Inom tillrinningsområdet finns stora arealer jordbruksmark, flygplats och en omfattande bebyggelse. Grundvattentillgångens skydd gynnas av relativt mäktiga jordlager (ca 20- 30 m) över grundvattenytan. Jordmaterialet vid brunnarna övergår från siltig finsand vid markytan till något grusig grovsand på ca 30 m djup.
Ett Stort tack till Per-Arne Ryttar på Midvatten AB som bidragit med texten. mer om Midvatten AB finns att läsa här.
